Archive for november, 2009
Amelia (PP) i P3 Morgonpasset
Idag besökte Amelia Andersdotter, nybliven MEP för Piratpartiet, Morgonpasset i P3. Det blev snabbt debatt mellan Kodjo och Amelia. Kodjo, i egenskap av ståuppkomiker, menade att hans verk skadades av att klipp från hans shower finns på YouTube. Detta eftersom Kodjo menade att det unika i hans live-framträdande, som enligt honom bestod i överraskningseffekten av ett nytt skämt, förtogs av att se det på t ex YouTube innan.
Sedan gav sig Kodjo in på ett resonemang som handlade om att ju fler replikor av Mona Lisa som finns, desto mindre benägna blir människor att resa till Louvren för att se orginalet. Här någonstans började Martina och Hanna tycka att resonemanget var orimligt och menade att det var tvärtom. Kodjo backade härifrån och menade att legender som t ex Eddie Murphy som finns både att köpa och ladda ner skulle han vara beredd på att gå och se live för att de är legender. Eftersom Kodjo själv inte är en legend skulle inte människor som sett honom på YouTube vilja göra detsamma.
Amelia protesterade under programmet mot Kodjos olika resomenang men åtminstone webbklippet gav Kodjo sista ordet. Jag tänkte ta det vidare och replikera här eftersom Kodjos åsikter är motsatta mina. För det första så tror jag att Kodjo inte värderar upplevelsen av sina liveframträdanden högt nog. Varje liveframträdande är en unik packetering av innehåll även om innehållet är detsamma. Jag har (köpt, tro det eller ej) alla Metallicas skivor och ÄLSKAR att höra dem i live-paket, trots att jag hört dem så många gånger. Men de är ju legender. Och Kodjo såg sig inte som en sådan.
Låt oss istället titta på stå-upp-komik. Pablo Fransisco gjorde för något år sen en europasturné (kanske större, jag minns faktiskt inte ordentligt). Han kallade den ”Thanks to the internet”. Detta för att han, trots att han bara gjort framträdanden och marknadsföring i USA, fick efterfrågan från och sålde så småningom slut i Europa. Tack vare tjänster som The Pirate Bay kunde han ta betalt för liveframträdanden i länder han inte ens hade marknadsfört sig aktivt i.
Pablo Francisco räknas nu mer som en mycket känd komiker. Men legend? Knappast. Fortsätter han göra bra saker är det dock långt ifrån omöjligt. Vi kan även titta på Björn Gustafsson som är någon form av nutida svensk superkomiker. Hans grejer finns över hela internet. Minskar då det kommersiella intresset för herr Gustafsson? Knappast. Tvärtom.
Kodjo, om folk i publiken filmar dig och slänger upp det på YouTube så är det en hyllning till dig. Med var mans teknik kan man idag istället för att säga ”Jag var och såg Kodjo i helgen, han var skitrolig!” säga ”Jag såg Kodjo i helgen, kolla det här klippet jag la upp!”. Lägger jag upp en video från någonstans där jag gjort något är det för att människor ska upptäcka vad jag har upptäckt. När det gäller stå-upp-komiker så vill jag att de ska se, skratta och säga ”Det vill jag också gå och se!”. Mediadelning är ett sätt att umgås och förstärka det man berättar för sin omvärld om sitt liv. Det är ett exponeringstillfälle och, när pengarna pratar, ett sätt att sälja mer biljetter till live-framträdanden.
I mina ögon handlar det snarare om att själv delta. Sätt upp en vettig kamera på ett stativ, spela in och släng upp det själv efter ljudbehandling och klippning. Om jag vill se och visa mina vänner något av Kodjo så visar jag ju helst något med bra ljud, klar bild och det förstärker mina positiva associationer med artisten, personen och varumärket ”Kodjo”. Det positiva intrycket finns förstås kvar och plockas fram i min hjärna när jag ser en affisch med ”Kodjo uppträder på din krog!” i min stad. Jag vill se det live. För oavsett om jag hört skämten förut eller inte så är live alltid exklusivt, alltid unikt och alltid det man vill uppleva. Vad smäller högst när man pratar vid fika bordet? ”Jag såg det på YouTube!” eller ”Jag var där.”?
Så Kodjo, när du hittar dig själv på YouTube, jubla, klappa händerna, lägg upp något eget, njut av att människor gillar det du gör och ge dig ut uppträd. När kvällen är över och skratten har klingat ut så kan du lugnt skratta hela vägen till banken. För det funkar.
Kommentera gärna och länka till Kodjo-klipp, jag har ännu inte sett gossen i ståupp-sammanhang!
Läs även andra bloggares åsikter om Kodjo, P3, morgonpasset, upphovsrätt, standup, ståupp, Amelia, piratpartiet
2 commentsJag kandiderar!
Bloggen har varit lite tyst sen Parley. Dels för att Parley lämnade mig i en liten koma av alla intryck och dels för att jag funderat. Mycket och länge. Efter noggrannt övervägande har jag beslutat mig. Jag kandiderar till riksdagen för Piratpartiet!
Gabriel Sjölund, riksdagskandidat för Piratpartiet i valet 2010
Den naturliga frågan att ställa är: Varför? Av ett antal olika anledningar. Jag har ända sen jag gick i grundskolan försökt påverka min omvärld genom arbete i demokratiska organisationer. Jag hade mitt första ordförandeuppdrag när jag var i 15-årsåldern och har haft ledarroller i demokratiska organisationer sen dess. I december 2008 tillträdde jag som valkretsledare i Östergötland för att jag inte längre bara kunde se på när övervakningslagar klubbades igenom i riksdagen utan att något riksdagsparti gjorde nämnvärda protester. Jag älskar internet, accepterar inte de övertramp som gjorts mot det och vill arbeta politiskt för att skydda det! Jag har en stark tro på det demokratiska arbetssättet och vet att jag är duktig på att arbeta inom de ramarna.
Piratpartiets vågmästarstrategi i riksdagen innebär att partiets riksdagsledamöter måste hålla sig till en väldigt smal stig när det gäller att rösta i riksdagen. Däremot kommer de enskilda ledamöternas arbete att spela stor roll i arbetet kring vad riksdagen röstar om. Arbete i utskott och andra beredande instanser kommer vara mycket viktigt. Jag är oerfaren när det gäller partipolitiskt arbete men har arbetat med olika politiska områden utanför partier och Piratpartiets kärnfrågor. Genom arbete i olika universitetsorganisationer och min studentkår så har jag koll på student- och utbildningspolitik och som lärarstudent och tidigare aktiv i dess studentorganisation även koll på skolfrågor. Därför kommer jag att kunna göra ett bra arbete i att applicera Piratpartiets principprogram i de här frågeområdena.
Partiets principprogram är vad riksdagsledamöter har att gå efter i sitt arbete. Vågmästarstrategin kräver det. Möjligheten för riksdagsledamöter att sätta agenda är alltså densamma som för alla andra partimedlemmar: Genom motioner på årsmötet. Själv skulle jag vilja lägga till minst två saker i våra styrdokument och politiska texter:
- Ett tydligare avståndstagande till samarbete med främlingsfientliga organisationer.
Idag resonerar många i partiet som att vi redan idag inte har någon som helst möjlighet att samarbeta med ett främlingsfientligt parti eftersom våra mål är så motsatta. Det är bra, men jag tycker inte att det räcker. Jag vill ha en tydlig formulering i stadgar och principprogram där vi uttryckligen tar avstånd från organisationer som hyser främlingsfientliga åsikter. - En breddning av principprogrammet riktat mot mänskliga rättigheter.
Den 7 oktober i år publicerades en text i DN författad av ett antal piratpartister. Den lyfte upp ett antal frågor som rör patientintegritet och en legitimeringshysteri. Artikeln lyfter fram att man genom ett informationspolitiskt perspektiv kan ge papperslösa vård då ”papper” inte ska krävas på samma sätt som nu. Detta, ett ställningstagande angående papperslösas rätt till vård, skulle jag vilja få in i vårt principprogram.