Nov 11
Amelia (PP) i P3 Morgonpasset
Idag besökte Amelia Andersdotter, nybliven MEP för Piratpartiet, Morgonpasset i P3. Det blev snabbt debatt mellan Kodjo och Amelia. Kodjo, i egenskap av ståuppkomiker, menade att hans verk skadades av att klipp från hans shower finns på YouTube. Detta eftersom Kodjo menade att det unika i hans live-framträdande, som enligt honom bestod i överraskningseffekten av ett nytt skämt, förtogs av att se det på t ex YouTube innan.
Sedan gav sig Kodjo in på ett resonemang som handlade om att ju fler replikor av Mona Lisa som finns, desto mindre benägna blir människor att resa till Louvren för att se orginalet. Här någonstans började Martina och Hanna tycka att resonemanget var orimligt och menade att det var tvärtom. Kodjo backade härifrån och menade att legender som t ex Eddie Murphy som finns både att köpa och ladda ner skulle han vara beredd på att gå och se live för att de är legender. Eftersom Kodjo själv inte är en legend skulle inte människor som sett honom på YouTube vilja göra detsamma.
Amelia protesterade under programmet mot Kodjos olika resomenang men åtminstone webbklippet gav Kodjo sista ordet. Jag tänkte ta det vidare och replikera här eftersom Kodjos åsikter är motsatta mina. För det första så tror jag att Kodjo inte värderar upplevelsen av sina liveframträdanden högt nog. Varje liveframträdande är en unik packetering av innehåll även om innehållet är detsamma. Jag har (köpt, tro det eller ej) alla Metallicas skivor och ÄLSKAR att höra dem i live-paket, trots att jag hört dem så många gånger. Men de är ju legender. Och Kodjo såg sig inte som en sådan.
Låt oss istället titta på stå-upp-komik. Pablo Fransisco gjorde för något år sen en europasturné (kanske större, jag minns faktiskt inte ordentligt). Han kallade den ”Thanks to the internet”. Detta för att han, trots att han bara gjort framträdanden och marknadsföring i USA, fick efterfrågan från och sålde så småningom slut i Europa. Tack vare tjänster som The Pirate Bay kunde han ta betalt för liveframträdanden i länder han inte ens hade marknadsfört sig aktivt i.
Pablo Francisco räknas nu mer som en mycket känd komiker. Men legend? Knappast. Fortsätter han göra bra saker är det dock långt ifrån omöjligt. Vi kan även titta på Björn Gustafsson som är någon form av nutida svensk superkomiker. Hans grejer finns över hela internet. Minskar då det kommersiella intresset för herr Gustafsson? Knappast. Tvärtom.
Kodjo, om folk i publiken filmar dig och slänger upp det på YouTube så är det en hyllning till dig. Med var mans teknik kan man idag istället för att säga ”Jag var och såg Kodjo i helgen, han var skitrolig!” säga ”Jag såg Kodjo i helgen, kolla det här klippet jag la upp!”. Lägger jag upp en video från någonstans där jag gjort något är det för att människor ska upptäcka vad jag har upptäckt. När det gäller stå-upp-komiker så vill jag att de ska se, skratta och säga ”Det vill jag också gå och se!”. Mediadelning är ett sätt att umgås och förstärka det man berättar för sin omvärld om sitt liv. Det är ett exponeringstillfälle och, när pengarna pratar, ett sätt att sälja mer biljetter till live-framträdanden.
I mina ögon handlar det snarare om att själv delta. Sätt upp en vettig kamera på ett stativ, spela in och släng upp det själv efter ljudbehandling och klippning. Om jag vill se och visa mina vänner något av Kodjo så visar jag ju helst något med bra ljud, klar bild och det förstärker mina positiva associationer med artisten, personen och varumärket ”Kodjo”. Det positiva intrycket finns förstås kvar och plockas fram i min hjärna när jag ser en affisch med ”Kodjo uppträder på din krog!” i min stad. Jag vill se det live. För oavsett om jag hört skämten förut eller inte så är live alltid exklusivt, alltid unikt och alltid det man vill uppleva. Vad smäller högst när man pratar vid fika bordet? ”Jag såg det på YouTube!” eller ”Jag var där.”?
Så Kodjo, när du hittar dig själv på YouTube, jubla, klappa händerna, lägg upp något eget, njut av att människor gillar det du gör och ge dig ut uppträd. När kvällen är över och skratten har klingat ut så kan du lugnt skratta hela vägen till banken. För det funkar.
Kommentera gärna och länka till Kodjo-klipp, jag har ännu inte sett gossen i ståupp-sammanhang!
Läs även andra bloggares åsikter om Kodjo, P3, morgonpasset, upphovsrätt, standup, ståupp, Amelia, piratpartiet
2 comments2 Comments so far
Lascia un commento
Powered by FireStats
Så sant som det är sagt!
En sak jag hade tyckt varit bra är att SMS-betalningar skulle vara billigare. Då skulle donationer till direkt till upphovsrättsinnehavare vara lättare att genomföra i den digitala åldern.
Exempel: jag laddade ned en deckar-novell för några månader sedan. Längt ned på sidorna stod det något i stil med ”Gillar du denna novell? Donera 15 kr genom att skicka ett SMS till NNNNN”.
Jag tänkte efter lite då jag läst novellen och kom fram till att ”ja, den här modellen vill jag stödja” och donerade 15 spänn. Sedan fick jag reda på att endast 8 kr av dessa 15 gick till författaren, resten till telekombolaget! Det är hutlöst, speciellt som det inte kan kosta telekombolaget att skicka ett 50 kr SMS än ett 1 kr SMS.
Egentligan har både telekombolag, skapare och kunder något att vinna på att procenten på SMS som går till bolaget blir lägre. För om det blir så kommer ”digitalmarknaden” att växa kraftigt skulle jag tro.
(jämför med att betala med VISA-kort eller Paypal. Mikrobelopp som 10-15 kr känner man inte är värt besväret)
För att ansluta till just stå-up och egenproducerad reklam så såg jag Louis C.K på chinateatern i helgen, han sa just detta med egen film och publikens film. Han sa, ”ni får gärna filma mig, men snälla lägg inte upp det på internet. Inte för att jag förlorar pengar på det, det tror jag intem utan för att ni, ja även DU, SUGER på att editera film.”
jag tror visserligen att folk läger upp det på youtube iaf, men hans egenproducerade film är bättre. http://www.youtube.com/user/louisck