Ja alltså, jag vill inte jubla över modellen som sådan, mer över vetskapen om var ramarna finns, kraften i att kunna sätta namn på det och hur man kan arbeta inom det och inspirera icke aktiva att bli aktiva. Jag anser fortfarande att vi bör ha medlemsvalda funktionärer och ha en tydlig demokratisk struktur just för att medlemmar ska kunna säga ifrån om funktionärer som man anser missköter sig eller om man anser att någon annan är mer lämpad.

Som personlig reflektion så tycker jag dock att adhocrati som arbetsmodell (inte styrmodell) är rätt så effektivt och får saker gjorda vad gäller sådant som aktivism; flyerpushning, debattartiklar, demonstrationer och annat som gynnar partiet på ett mycket konkret vis. En modell som innebär att en demokratiskt vald styrelse eller arbetsgrupp måste ge OK för varje enskild aktion skulle göra oss ganska tandlösa, imho.

Hur skiljer sig en adhocratiskt vald företrädare från en demokratiskt vald sådan? Det blir t ex väldigt lätt för en grupp initiativrika medlemmar att bilda en stark dominant elit genom att samarbeta och vara framfusiga, snarare än genom att vara ‘bäst lämpade’. Högljudd smäller lätt högre än kunnig, i sammanhanget.

Gillar inte att vara en partypajare, men det kunde vara intressant med en lite djupare analys innan vi blir frälsta? Det är iofs inte så att jag har något emot att jobba kaotiskt och självständigt, men som politiskt parti ska vi nog vara försiktiga med att anamma det här.

Tack för trevligt inlägg. Jag har Pushat det på: http://www.pusha.se/turn-och-adhocrati

Min Pusha-historik finns på: http://www.pusha.se/medlemmar/sunurb01/postat

Hälsn. Urban