Pirat funderar

Ingen har missat att nyår närmar sig och därmed att mellandagarna och 00-talet går till ända. Även Piratpartiets mellandagar mellan valrörelser verkar snart vara till ända. Primärvalet för riksdagskandidater är slut den 17 januari och med det borde pompa, ståt och vilt kampanjarbete följa. Förhoppningen, tron, visionen och det konkreta målet är förstås att 10-talet färgas lila. Apropå primärvalet så får jag tacka Andreas Käiväräinen för det fina omnämnandet!

Tydligen finns mycket som pekar på det. CNN publicerar JWTs lista “100 Things to Watch in 2010″ där Piratpartiet finns med bland de hundra listade utan inbördes ordning och LA Times skriver också om oss. Själv tror jag att vi kommer få arbeta väldigt mycket mer än vi gjorde under EU-kampanjen och allehanda högre makter och annat löst folk ska veta att vi arbetade riktigt hårt då. Emellertid kan jag ställa mig lite frågande till vårt arbete med EU efter valet. Idag såg jag en artikel i SvD om Christian Engström där man följer Engström under en dag. Undantaget HAX och Erik Josefsson (d’oh) så upplever jag att Piratpartiet varit ganska dåliga på att följa och ha kontakt med vår MEP med stab. När vi nu inväntar vår andra MEPs installation så känns det än mer aktuellt att projekt som t ex Tratten dras igång.

För den som inte vet (och jag själv räknas nästan dit) så är Tratten ett projekt som handlar om att använda teknik och vår enorma aktivistbas för att bereda ärenden åt MEPar. Det drivs av Erik Josefsson och Amelia Andersdotter. Rätta mig gärna om jag har fel, jag är som sagt långt ifrån engagerad i projektet. Jag har bara hört talas om det och gillar det jag hört starkt!

Två stolar är inte många i EU-parlamentet men kan vi nyttja vår enorma aktivistbas så tror jag att Tratten skulle göra enormt gott arbete i att göra våra MEPar och deras stab oerhört effektiva samt genom learning by doing utbilda många aktivister i politiskt arbete inom EU. Med det skulle också partiets allmänna tänkande kring EU förbättras och även om valkampanjen 2010 är oerhört viktig så måste anser jag att vi inte får glömma bort att gräva där vi står också. Vi är så pass många att vi borde kunna räcka till bägge.

Den utbildningen av aktivister som nämns ovan kommer också vara till stor nytta i valkampanjen 2010. Kunskap är makt och att känna att man har något att komma med i diskussioner med människor när man delar ut flygblad och har torgmöten är superviktigt. Till valkampanjen skulle jag gärna se en sammanställning av argumentationsövningar som man kan köra tillsammans med andra aktivister lokalt och runda av med fika eller öl. Det var något vi gjorde i Linköping inför EU-kampanjen och dessa träffar var mycket välbesökta.

Personligen har jag tänkt ta och köra på lite hårdare med Piratpartiet efter en lång Skype-paus som följd av ryggproblem. Den insatte vet att en mycket stor del av vårt interna partiarbete sker där och är man inte på plats hamnar man lite utanför. Det är således dags att ta sig in igen. I min uppehållsperiod från Skype har jag arbetat med partiet genom att besvara frågor i min frågetråd för primärvalskandideringen och jag är snart ikapp!

Sen har jag också varit aktivist på mikronivå:

Mikro-aktivism: Piratkaka!

Små och stora bidrag till piratarbetet, alla behövs och alla kan påverka. Återigen, 10-talet ska färgas lila!

Intressant?

En kort post, men jag kände att jag ville säga något i ämnet:

DN skriver att kameror på 900 av SLs 2000 bussar inte fungerar som de ska. Därför kommer väktare sättas in medan man försöker åtgärda problemet.

I min värld är väktare snarare åtgärden. En väktare ser alla som åker på bussen, men kommer med största sannolikhet bara memorera de som kamerorna vill få på bild: De som förstör och vandaliserar bussen eller uppträder hotfullt och våldsamt mot chaufför och passagerare. Dessutom är en kamera en ganska klen hjälp när väl våldet är i stånd att ske jämfört med en person som är utbildad för och har i uppdrag att skydda bussen, föraren och passagerare.

Förstås är väktare på bussar betydligt dyrare än kameror men som synes så är kameror långt ifrån felfria och därmed också pengakrävande utöver installation och normala driftkostnader. Vi piratpartister i Östergötland diskuterar hur vi ska ställa oss till övervakning på bussar i vår lokala politik och har övervägt bussar bemannade med säkerhetspersonal. En människa som inte övervakar förrän när brott faktiskt är på väg att ske och så också ingriper ger ökat skydd för själva fordonet, men framförallt för chauffören och passagerarna. Det är också en dramatisk förbättring ur integritetssynpunkt.

Hur det ska bekostas här i Östergötland, särskilt när artikeln menar att 50 väktare en vecka kommer kosta runt en miljon, har jag inget svar på i nuläget men det är helt klart något vi ska titta vidare på tycker jag! Integritet och personsäkerhet måste få kosta.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om lokaltrafik, bussar, SL, kameraövervakning, övervakning, integritet, lokalpolitik

Jag har varit snärjd i en värld av AFK och inte tittat i min frågetråd för kandidering på en lång stund. Nu i helgen har jag ändå lyckats finna tid och här kommer alltså en första laddning av svar. Jag tänker inte posta alla mina frågor och svar på bloggen utan de frågor jag finner extra relevanta kommer lyftas här.

De som besvaras här är Mattias P Andersson, Anders Lindbäck och Jacob Dexe.

Från Mattias P Andersson:

Hej Gabriel

Du skriver på din blogg om hårdare avståndstagande mot rasism och en breddning av principprogrammet gällande mänskliga rättigheter. Två frågor som jag tycker är väldigt viktiga och som jag ser potential i att utveckla.

Min fråga är, hur skulle du vilja mer konkret att vi applicerade de här frågorna i principprogrammet på ett bra sätt som går i samklang med det principprogram vi har idag?

Hej Mattias!

Att bygga ut de här åsikterna med den struktur som vi har för våra styrdokument idag är inte helt enkelt och jag skulle gärna se en övergripande förändring av våra styrdokument i stort, gärna i enlighet med de förslag som Simon Rosenqvist lagt fram. Förslagen innebär olika nivåer av politiska ställningstaganden i form av dels Syfte och Mål-avsnitt i partiets stadga, dels ett idépolitiskt program och dels ett sakpolitiskt program. En sådan uppdelning av våra styrdokument skulle kraftigt öka möjligheten för partiet att göra olika övergripande politiska ställningstaganden som ligger inom vad man kan kalla för piratideologi med olika krav på nivå av konkretisering, dvs att man kan uttrycka något som mer är en åsikt men som i sig omöjliggör beslut på sakfrågenivå som går emot den åsikten. Principprogrammet som det ser ut nu ligger enligt mig på en form av mellannivå mellan sakfrågeprogram och idépolitiskt program som jag kan tycka gör programmet svårhanterligt.

För att svara på din fråga mer konkret så har jag bara en mer färdig lösning för ett hårdare avståndstagande, men tyvärr ingen enkel lösning för den utbyggnad jag skulle vilja se om till exempel vård av papperslösa. Förvisso har en debattartikel skrivits i DN för en tid sen som genom krav på anonymisering för alla patienter implicerar att även papperslösa får vård. Jag vet inte om detta är praktiskt genomförbart även om jag applåderar initiativet till att bygga ut vår politik åt det hållet. Här i Östergötland, där jag är mest aktiv, har vi arbetat på ett landstingspolitiskt program som bland annat föreslår en effektivisering av landstingets IT-arbete genom bland annat krav på Open Source-lösningar. Vi vill argumentera för fri vård till papperslösa flyktingar och kommer kanske att föreslå att det finansieras genom de pengar som kommer sparas i att Avdelning A som ligger våningen över Avdelning B har IT-system som faktiskt kan kommunicera med varandra, för att inte tala om systemen i Landsting X och Landsting Y, och alla nivåer däremellan. Politiska direktiv om Open Source-lösningar i kombination med krav på att system som kan tänkas behöva vara kompatibla ska vara kompatibla borde spara ordentliga pengar vilka i sin tur alltså kan användas till vård av papperslösa. Motiveringen till varför vi vill göra så är i nulägen kort och gott ett medmänskligt och samhälleligt ansvar som vi anser att man bör ta men frågan är om partiet anser det vara skäl nog för att skriva med det i nationellt övergripande styrdokument. Min åsikt är att det är det, eller i alla fall borde vara det.

Den mer färdiga lösning jag pratar om för hårdare avståndstagande genom att göra ett tillägg till ett stycke i principprogrammet under rubriken ”Demokrati och medborgerliga rättigheter och friheter” som idag lyder:

Staten ska respektera grundlagen även i praktiken. Respekt för medborgarna och deras integritet skall innebära att principer som tortyrförbud, lagstiftningsintegritet, rättssäkerhet, budbärarimmunitet och korrespondenshemlighet är okompromissbara. Piratpartiet skall och kommer att agera för att exponera och fälla en regering som partiet anser inte lever upp till den respekt för människorätt som man ska kunna förvänta sig av en demokrati. Vi anser också att en sådan respekt aldrig ska villkoras, exempelvis baserat på härkomst, etnicitet, religion, kön, handikapp, ålder, sexuell läggning eller politisk åskådning.

Till det stycket skulle man kunna lägga till något med denna andemening:
Som en följd av detta kommer Piratpartiet aldrig, under några som helst omständigheter, samarbeta med organisationer som anser att respekt för människorätt kan villkoras.

Det är inte en vattentät lösning och fler kloka tänkare kan säkert komma på fler sätt att stärka dessa skrivelser men det är i alla fall en början.

Jag hoppas att du känner dig nöjd med svaret Mattias.

Från Anders S Lindbäck:

När du kommer in i riksdagen

1. vilket utskott vill du sitta i ?
2. varför anser du lämpad att sitta där ?
3. varför vill du sitta där ?

Hej Anders!

Jag vill väldigt gärna sitta i utbildningsutskottet. Det finns ett antal anledningar till att jag vill sitta där. Först och främst så menar jag att en stor del av vår politik kommer behöva appliceras där då utbildningsutskottet bereder ärenden som rör allt från förskola till högre utbildning och forskning. Direktiv som rör forskning och hur forskningens resultat ska förhållas till patent behöver författas, liksom en spegling av vad vi vill åstadkomma på kommunnivå för skolor även behövs på riksdagsnivå. Dessutom kommer frågor om hur litteratur som produceras av personal, inom både högre utbildning och andra skolformer, på arbetstid, ska förhålla sig till upphovsrätt behöva diskuteras i denna nämnd, för att nämna ett axplock av vad som jag anser är viktiga frågor för Piratpartiet i den här nämnden.

Jag är lämpad att sitta i den nämnden eftersom jag studerar till och arbetar som lärare och har kunskap om hur det rent praktiskt fungerar i skolan. Att vara insatt i skoldebatten blir nästan per automatik en följd av att arbeta i skolan och studera till lärare. Vidare så har jag länge varit mycket aktiv i kåren och studentorganisationer som arbetar nära kåren och har kunskap om hur en högskola eller ett universitet kan arbeta, hur beslutsgångar kan se ut och vilka typer av problem som de tampas med i ett administrativt och politiskt perspektiv.

Jag hoppas det duger Anders!

Från Jacob Dexe:

Hej Gabriel,

I upphovsrätten idag finns något som kallas en moralisk rättighet för upphovsrättsinnehavaren. Om Piratpartiet kommer in i riksdagen och ska reformera/ta bort upphovsrätten, hur skulle du ta dig an frågan om de moraliska rättigheterna?

Bäste herr Jacob Dexe,

Det här är en intressant fråga. Då Piratpartiet kommer ha en friskt vinande partipiska, som ju är nödvändig för vår strategi, så är mitt korta svar att jag kommer följa partiets linje i den här frågan.

Om vi ska tillåta oss att utveckla det här lite så kan man i vårt principprogram, i de första styckena under rubriken Kulturen måste släppas fri, läsa:

När upphovsrätten ursprungligen infördes reglerade den bara en upphovsmans rätt att bli erkänd som skapare av ett verk. Senare utvidgades den till att omfatta även kommersiell kopiering av verk och nu inskränker den även privatpersoners och ideellt arbetande gruppers rättigheter.

Detta, en liten bit nedåt i texten, följs av:

Vi menar att upphovsrätten behöver återföras till sitt ursprung. Lagstiftningen skall ändras så att det görs helt klart att den endast reglerar användning och kopiering av verk i kommersiella sammanhang.

Det här kan säkert tolkas på flera olika sätt men jag menar att det innebär en fortsatt rätt till att erkännas som skapare av verket för upphovsmannen. Dock innehåller moraliska rättigheter, eller ideella rättigheter som det också kallas enligt Wikipedia, även rättigheten till att verket inte används på ett sätt som skadar upphovsmannens rykte och anseende. Till denna rättighet har jag inte funnit något stöd i vårt principprogram. Det är också en svår fråga. Å ena sidan skulle jag inte gärna se att en webbdesign jag gjort användes på till exempel Sverigedemokraternas, eller någon av deras gelikars, kampanjwebbplats och skulle gärna vilja ha rätten att säga ifrån om detta. Å andra sidan så kan man då också rimligen, genom att hävda antipiratpolitiska åsikter, mena att ens verk inte ska få finnas med på t ex Pirate Bay eftersom man menar att webbplatsen stöder åsikter man inte själv sympatiserar med och skadar ens rykte.

Min åsikt är att om man kan formulera sig på ett sådant sätt att det blir tydligt att man kan hävda rätten att ens verk inte används i syften som hotar och skadar eller vill skada människorätt och/eller grundläggande demokratiska principer så bör ett sådant skydd finnas. Om en sådan formulering skulle visa sig för bred och alltför stort föremål för tolkning, så anser jag att man får släppa denna del av den moraliska rätten till förmån för en i stort reducerad upphovsrätt.

Jag hoppas att du fick lite klarhet Dexe!

Till alla er andra som bemödat er med att läsa så får jag tacka för visat intresse!

Läs även andra bloggares åsikter om riksdag, primärval, upphovsrätt, utbildningsnämnden, principprogram, rasism

Idag ska jag, Marit och Sammy ut på en första del av en “väckelseturné” i valkretsen. Tanken är att säga hej till medlemmar i kommuner som inte är så aktiva i valkretsens arbete i stort. De hänger inte alltid på Skype eller IRC, skriver bloggar som hamnar på live-sidan eller är särskilt aktiva på forumet men det ska vi försöka få ändring på. Vi kommer berätta för dem vad PP gör nu, vad PP vill göra, vad PP borde göra mer av och hur de själva kan vara med på mer saker än att dela ut flyers och sätta upp affischer.

Idag ska vi besöka Motala med samling på Motorcaféet kl 14, följt av Vadstena med samling på Pizzeria o. Pub Venezia kl 18. Alla som vill får gärna följa med och träffa folk och i skrivande stund finns två lediga platser i min bil som kommer åka från Linköping kl 13. Häng med!

Appropå medlemmars roll och arbete i partiet så läste jag ett mycket lärorikt foruminlägg av Emma Opassande. Ett citat:

Jag har precis lärt mig att Piratpartiets något diffusa organisation faktiskt finns definierad sedan tidigare: adhocrati. [...] En adhocrati är dynamisk och har liten eller ingen formaliserad struktur. Där grupperar man gärna människor som är specialiserade på olika ämnen för att fokusera på sina bitar. Man undviker att standardisera procedurer och försöker förhålla arbetet så flexibelt som möjligt. Rollerna är inte klart definierade och man decentraliserar beslutsmöjligheter och makt. Beslutsmakten är alltså flytande, tanken är att den som är bäst lämpad är den som tar tag i olika saker.

För i en adhocrati måste man medvetet placera sig i informationsvägarna och på olika sätta fånga upp den som man sedan förvaltar inte minst genom att föra den vidare, med ytterligare kunskap om man har det. Det är en organisation som lämpar sig bra för kreativitet och problemlösning.

Så oerhört vältajmat att jag fick läsa det här idag! Det känns väldigt bra att kunna sätta ett namn på arbetsmetoden och strukturen som vi har och jag tycker att Emma konkretiserat den väldigt fint!

Det stora problemet med metoden är, som Emma skriver, att information man kan reagera på sällan kommer till en gratis utan man får arbeta väldigt hårt för att hålla sig ajour. Förutom utskick, bloggar och twitter så bör man läsa backloggar, hänga med på forumet och lägger man till de få afk-träffar som sker så har man, om man har ambitionen att hänga med, mycket att göra. Vill man dessutom vara med och delta så har piratarbete förmågan att med hull och hår äta upp all ens tid. När jag haft lediga veckor har det inte varit svårt att lägga minst 8 timmar per dag på partiet.

Mot den bakgrunden behövs viss byråkrati och sådan finns också. Det vi, enligt mig, verkligen behöver pusha, är info om hur man kommer åt Skype på rätt sätt (något som arbetas med), hur man kopplar forumnamn med PW, att PW över huvud taget finns osv osv - info som är knutet till våra verktyg. När man fått ut mer/bättre/större/tydligare/whatever info om dessa så kan man återigen peka på vad som gäller i en adhocrati: Alla kan vara med och påverka beslut och processa info. Alla har den rätten.

I vår adhocrati har vi pushat för detta via trepiratsregeln, men den regeln har varit ganska tydlig med att den handlar om aktivism och vem vet, kanske ska den fortsätta vara så? Poängen är, återigen, att få ut info om att det är OK för alla att börja skapa, besluta, processa info och ingjuta lite mer självförtroende i vår enorma medlemsbas. Får vi fler aktiva medlemmar så har vi ett monster till aktivistbas, många fler kloka hjärnor som kan agera remissinstans när man gör skrivelser om olika ämnen och har dessutom större möjlighet att behålla medlemmar om de faktiskt är aktiva.

Och för att knyta ihop säcken: Ett sätt att få igång folk är att ge dem tryggheten att veta att det kaos som PP kan verka vara har ett namn och en idé för hur det ska funka och plats i processen finns för alla.

Systemet är gjort för att ta för sig, så tar för dig!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, adhocrati, aktivism, skype, självförtroende, väckelse, turné, forum

Idag besökte Amelia Andersdotter, nybliven MEP för Piratpartiet, Morgonpasset i P3. Det blev snabbt debatt mellan Kodjo och Amelia. Kodjo, i egenskap av ståuppkomiker, menade att hans verk skadades av att klipp från hans shower finns på YouTube. Detta eftersom Kodjo menade att det unika i hans live-framträdande, som enligt honom bestod i överraskningseffekten av ett nytt skämt, förtogs av att se det på t ex YouTube innan.

Sedan gav sig Kodjo in på ett resonemang som handlade om att ju fler replikor av Mona Lisa som finns, desto mindre benägna blir människor att resa till Louvren för att se orginalet. Här någonstans började Martina och Hanna tycka att resonemanget var orimligt och menade att det var tvärtom. Kodjo backade härifrån och menade att legender som t ex Eddie Murphy som finns både att köpa och ladda ner skulle han vara beredd på att gå och se live för att de är legender. Eftersom Kodjo själv inte är en legend skulle inte människor som sett honom på YouTube vilja göra detsamma.

Amelia protesterade under programmet mot Kodjos olika resomenang men åtminstone webbklippet gav Kodjo sista ordet. Jag tänkte ta det vidare och replikera här eftersom Kodjos åsikter är motsatta mina. För det första så tror jag att Kodjo inte värderar upplevelsen av sina liveframträdanden högt nog. Varje liveframträdande är en unik packetering av innehåll även om innehållet är detsamma. Jag har (köpt, tro det eller ej) alla Metallicas skivor och ÄLSKAR att höra dem i live-paket, trots att jag hört dem så många gånger. Men de är ju legender. Och Kodjo såg sig inte som en sådan.

Låt oss istället titta på stå-upp-komik. Pablo Fransisco gjorde för något år sen en europasturné (kanske större, jag minns faktiskt inte ordentligt). Han kallade den “Thanks to the internet”. Detta för att han, trots att han bara gjort framträdanden och marknadsföring i USA, fick efterfrågan från och sålde så småningom slut i Europa. Tack vare tjänster som The Pirate Bay kunde han ta betalt för liveframträdanden i länder han inte ens hade marknadsfört sig aktivt i.

Pablo Francisco räknas nu mer som en mycket känd komiker. Men legend? Knappast. Fortsätter han göra bra saker är det dock långt ifrån omöjligt. Vi kan även titta på Björn Gustafsson som är någon form av nutida svensk superkomiker. Hans grejer finns över hela internet. Minskar då det kommersiella intresset för herr Gustafsson? Knappast. Tvärtom.

Kodjo, om folk i publiken filmar dig och slänger upp det på YouTube så är det en hyllning till dig. Med var mans teknik kan man idag istället för att säga “Jag var och såg Kodjo i helgen, han var skitrolig!” säga “Jag såg Kodjo i helgen, kolla det här klippet jag la upp!”. Lägger jag upp en video från någonstans där jag gjort något är det för att människor ska upptäcka vad jag har upptäckt. När det gäller stå-upp-komiker så vill jag att de ska se, skratta och säga “Det vill jag också gå och se!”. Mediadelning är ett sätt att umgås och förstärka det man berättar för sin omvärld om sitt liv. Det är ett exponeringstillfälle och, när pengarna pratar, ett sätt att sälja mer biljetter till live-framträdanden.

I mina ögon handlar det snarare om att själv delta. Sätt upp en vettig kamera på ett stativ, spela in och släng upp det själv efter ljudbehandling och klippning. Om jag vill se och visa mina vänner något av Kodjo så visar jag ju helst något med bra ljud, klar bild och det förstärker mina positiva associationer med artisten, personen och varumärket “Kodjo”. Det positiva intrycket finns förstås kvar och plockas fram i min hjärna när jag ser en affisch med “Kodjo uppträder på din krog!” i min stad. Jag vill se det live. För oavsett om jag hört skämten förut eller inte så är live alltid exklusivt, alltid unikt och alltid det man vill uppleva. Vad smäller högst när man pratar vid fika bordet? “Jag såg det på YouTube!” eller “Jag var där.”?

Så Kodjo, när du hittar dig själv på YouTube, jubla, klappa händerna, lägg upp något eget, njut av att människor gillar det du gör och ge dig ut uppträd. När kvällen är över och skratten har klingat ut så kan du lugnt skratta hela vägen till banken. För det funkar.

Kommentera gärna och länka till Kodjo-klipp, jag har ännu inte sett gossen i ståupp-sammanhang!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Kodjo, P3, morgonpasset, upphovsrätt, standup, ståupp, Amelia, piratpartiet

Bloggen har varit lite tyst sen Parley. Dels för att Parley lämnade mig i en liten koma av alla intryck och dels för att jag funderat. Mycket och länge. Efter noggrannt övervägande har jag beslutat mig. Jag kandiderar till riksdagen för Piratpartiet!

Gabriel Sjölund, riksdagskandidat för Piratpartiet i valet 2010

Den naturliga frågan att ställa är: Varför? Av ett antal olika anledningar. Jag har ända sen jag gick i grundskolan försökt påverka min omvärld genom arbete i demokratiska organisationer. Jag hade mitt första ordförandeuppdrag när jag var i 15-årsåldern och har haft ledarroller i demokratiska organisationer sen dess. I december 2008 tillträdde jag som valkretsledare i Östergötland för att jag inte längre bara kunde se på när övervakningslagar klubbades igenom i riksdagen utan att något riksdagsparti gjorde nämnvärda protester. Jag älskar internet, accepterar inte de övertramp som gjorts mot det och vill arbeta politiskt för att skydda det! Jag har en stark tro på det demokratiska arbetssättet och vet att jag är duktig på att arbeta inom de ramarna.

Piratpartiets vågmästarstrategi i riksdagen innebär att partiets riksdagsledamöter måste hålla sig till en väldigt smal stig när det gäller att rösta i riksdagen. Däremot kommer de enskilda ledamöternas arbete att spela stor roll i arbetet kring vad riksdagen röstar om. Arbete i utskott och andra beredande instanser kommer vara mycket viktigt. Jag är oerfaren när det gäller partipolitiskt arbete men har arbetat med olika politiska områden utanför partier och Piratpartiets kärnfrågor. Genom arbete i olika universitetsorganisationer och min studentkår så har jag koll på student- och utbildningspolitik och som lärarstudent och tidigare aktiv i dess studentorganisation även koll på skolfrågor. Därför kommer jag att kunna göra ett bra arbete i att applicera Piratpartiets principprogram i de här frågeområdena.

Partiets principprogram är vad riksdagsledamöter har att gå efter i sitt arbete. Vågmästarstrategin kräver det. Möjligheten för riksdagsledamöter att sätta agenda är alltså densamma som för alla andra partimedlemmar: Genom motioner på årsmötet. Själv skulle jag vilja lägga till minst två saker i våra styrdokument och politiska texter:

• Ett tydligare avståndstagande till samarbete med främlingsfientliga organisationer.
  Idag resonerar många i partiet som att vi redan idag inte har någon som helst möjlighet att samarbeta med ett främlingsfientligt parti eftersom våra mål är så motsatta. Det är bra, men jag tycker inte att det räcker. Jag vill ha en tydlig formulering i stadgar och principprogram där vi uttryckligen tar avstånd från organisationer som hyser främlingsfientliga åsikter.
• En breddning av principprogrammet riktat mot mänskliga rättigheter.
  Den 7 oktober i år publicerades en text i DN författad av ett antal piratpartister. Den lyfte upp ett antal frågor som rör patientintegritet och en legitimeringshysteri. Artikeln lyfter fram att man genom ett informationspolitiskt perspektiv kan ge papperslösa vård då “papper” inte ska krävas på samma sätt som nu. Detta, ett ställningstagande angående papperslösas rätt till vård, skulle jag vilja få in i vårt principprogram.

Igår hade vi en mycket liten men mycket trevlig releasefest för ett nytt projekt från Studentköping. Projektet har varit hemligt så det var skönt att kunna visa upp det för den som orkar titta. Idag blir det mer inspelande för Stekarn’n, Grillar’n och Kokar’n!

Idag publicerades en artikel på DN Opinion om Piratpartiets syn på patienters integritet och identifiering av människor i vården. Artikeln berör många olika punkter och så också frågan om papperslösas rätt till vård. ÄNTLIGEN! Detta är en dimension jag saknat inom partiet men som jag känner starkt för. Att närma sig migrationsfrågor genom perspektivet mänskliga rättigheter känns rätt. Annat som nämns, till exempel möjlighet till anonyma aborter, är också frågor jag känner mycket för men frågor om gömda flyktingar och i synnerhet vård för dem har synliggjorts alldeles för lite. Jag känner mig återigen stolt över att vara pirat! Jag hoppas att partiet kan fortsätta i denna riktning.

I min dröm så kommer Piratpartiet bli ett parti som driver informationspolitiska frågor men också, genom ljuset av den piratideologi som håller på att formas, arbetar för människors rättigheter. Människors, inte bara medborgares. Jag skulle vilja forma partiet till att kunna täcka in en del migrationsfrågor. Hur det ska gå till och om det kan få plats vet jag inte men när vi nu belyst hur vi kan hjälpa papperslösa ur ett informationspolitiskt perspektiv så hoppas jag att vi kan fortsätta med mer. Till artikelförfattarna, bravo, och ett stort tack!

Något som känns lite tråkigt är att vi fått så få anmälningar till Parley! Sista anmälningsdagen är fredagen den 9 oktober, i övermorgon. Den 10 oktober tar vi beslut om vi kommer kunna genomföra arrangemanget eller inte. Om du tänkt gå så snälla, anmäl dig! Parley behövs. Inte bara för oss som försökt organisera det utan för Piratpartiet i stort. Det är dags att på bred front, med så ordentligt medlemsstöd vi kan få, börja diskutera ideologi och vad vi egentligen vill göra i kommuner och landsting!

UPDATE: Såklart ligger Parleys servrar nere när man behöver dem som mest. Maximal otur.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om parley, piratpartiet, studentköping, radio, papperslösa, DN, ideologi, piratideologi, vård

Eftersom jag inte hann blogga igår så kommer dagens post behandla en och annan gammal nyhet men wtf, må så vara!

Google tvingades(?) filtrera bort Pirate Bay från sina sökresultat. Jag vet inte om jag var förvånad eller bara cyniskt likgiltig. Förmodligen det senare. Dock verkar det som att TPB är tillbaka på Google igen och det var ju skönt. Men wtf, lixoem?! Jag blev lite smått provocerad av “No Google”-day, delvis för att jag behöver google (kanske inte alltid sökmotorn, men mail etc) för att sköta uppgifter och delvis för att jag inte gillade idén om att inskränka min frihet att välja tjänster. Provokationen ligger kanske just i att de två delanledningarna på något sätt motsätter sig varandra: Hur stor valfrihet har jag egentligen i sammanhanget? När man nu har sett en demonstration av Google-censur så känns “No Google”-day inte som en dålig idé alls längre. “Provokationen” är mer än bara en provokation och ett syfte formas. Ett syfte som känns mycket mer klart idag än vid själva “No Google”-day. Undrar hur en “No Google”-week med brett deltagande skulle upplevas av både individer och samhälle?

Det lutar åt ett ja till Lissabon-fördraget från det Irländska folket. Tråkigt för Europa. Tråkigt för oss i partiet. Lite kul för Amelia men det måste ju minst sagt ses som smolk i bägaren att bli MEP av den anledningen, om det nu ens är säkert. Med EU vet man aldrig!

Till sist så hade jag tänkt kommentera MAFIAANs replik på nätoperatörernas artikel men jag vet inte var jag ska börja ens. Fel på alla plan. Ett antal verkställande direktörer för seriösa företag anses oseriösa och har ingen grund i påståendet att de tvingas övervaka sina kunder? Att de ens har mage att replikera på det viset. Pinsamt. Usch. Blä. Osv.

Tack för mig för denna gång.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, MEP, MAFIAA, Lissabon-fördraget, Google, The Pirate Bay, fildelning, censur, IPRED

Lasse Strömberg skriver att piraterna har gått på grund. Lasse menar att PP “vill ge näringslivet makten över ex v upphovsrätten”. Vidare nämner Lasse att vänsterpartiet häromdagen kom med förslaget att fildelningen borde fungera likadant som biblioteken. Han anser det vara ett utmärkt förslag som löser problemet med att upphovsmännens betalning. “Då går betalningen direkt till upphovsmannen utan att passera en massa andra betalstationer” -  Lasse. Ja, det kanske är lösningen och kanske är Vänsterpartiet först med förslaget, det låter jag vara osagt. Det som får ordentlig spinn är när Lasse vidare skriver att bibliotekslösningen inte är något PP skulle acceptera eftersom “det innebär avsteg från den kapitalism de annars ansluter sig till med sån hetta.”

Lasse går vidare med att skrivaatt PPs politik inte skulle göra någon reell skillnad i riksdagen eftersom våra frågor avgörs i “högerprojektet” EU och att ingen på allvar kan tro att pirater kommer få något att säga till om i EU. Han skriver också att Bodström inte är annat än budbärare ty det som utgör Bodströmsamhället inte var annat än EU-direktiv som ingen minister hade kunnat motverka. Enligt Lasse bär EU ensamt hela skulden.

Tillåt mig replikera.

Vi pirater har ingalunda gått på grund. Och eh, va? Sen när anslöt vi oss till kapitalismen på ett närmast religiöst sätt? För varje pirat som kommer från höger finns minst en som kommer från vänster. Vi tar inte ställning i fördelningspolitik. Alls. Kan Lasse peka på var PP påstått att vi vill ge näringslivet makten över upphovsrätten?

Jag känner inte igen Lasses hålling alls. I mina ögon ser det mest ut som tröttsam propaganda som ska skrämma bort medborgare från att rösta PP eftersom vi tydligen alla är ultrakapitalister. Senast jag kollade har vänstern knappast stått för frihet rent historiskt. Att det mestadels var det socialdemokratiska blocket som förlorade röster till PP i EU-valet, har det något med din skrämselpropaganda att göra?

Att piratpolitiken inte kan göra skillnad i Sverige eftersom allt styrs från EU är inte heller hela sanningen. “Att det kommer från EU” har varit Beatrice Ask med flers stora försvar för att förvärra lagsituationen och rättssäkerheten. Det handlar om att säga ifrån.

Att inte tro att PP kommer få något att säga till om känns också mindre välgrundat. Christian Engström var en av de 27 MEPar som fått förhanda om telekompaketet. Piratpartier växer fram i hela världen, så också Europa och det är inte helt försumbara siffror som setts i olika val.

Lasse får gärna fortsätta krama sina gamla partier. Vi pirater känner vind i seglen och tänker ro hem det här och fortsätta arbeta för människors rättigheter!

För den pirat som är sugen på ett avstamp inför valrörelsen: http://parley.piratpartiet.se - Anmäl er! Parley kommer rocka era sockar!

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Bodströmsamhället, IPRED, FRA-lagen, EU, parley, fördelningspolitik, kapitalism